två saker skapar ett obeskrivligt hat hos mig: kvinnor som säger "man blir en bättre människa efter man skaffat barn" och kvinnor som ammar sina barn som är äldre än två år. de senare är dock en annan diskussion.
varför i glödheta helvete kan inte kvinnor respektera att man fattat beslutet att aldrig någonsin skaffa barn? och varför i helvete blir dem så jävla provocerande av det beslutet? jag är inte intresserad av en avkomma. jag är inte intresserad av en miniversion av mig själv kan klä på & av. jag är inte intresserad av att gå upp vikt. jag är inte intresserad av att spricka från fittan till röven. jag är inte intresserad av att skita på mig framför en grupp barnmorskor. jag är inte intresserad av att amma. jag hatar barn. jag hatar höga ljud & skulle antagligen bli psykotisk efter tre dygns sömnlöshet & kolikskrik.
om något så är det väl ett djupt osjälviskt beslut av mig att inte skaffa barn? nej, tydligen inte. det är "omoget", "tramsigt" och "något jag bara säger just nu". hur kan man ens säga så? jag har sagt det förut och säger det gärna igen; det borde införas licens i barnavel. så slipper vi FAS- och paragraf 12-ungar & program som kanal 5s "unga mödrar".
fredag 20 november 2009
fredag
när jag är ledsen så tänker jag på att jag åtminstone är fri. så fri som man kan bli 2009. jag har inga skulder, inga lån, ingen pojkvän, inget jobb, ingenting som över huvud taget binder mig till att stanna här. i teorin skulle jag kunna säga upp min lägenhet, sälja av allting jag äger & bara dra iväg. jag känner mig inte alls sentimental över att lämna malmö även om jag aldrig känt mig så "hemma" i en stad som i denna. det enda jag tar med mig är frank & hålet i hjärtat efter M.
torsdag 19 november 2009
åh malmö
torsdag
så där sitter jag i väntrummet på sexuell hälsa (jag är så glad att det i malmö finns en vuxen-ungdomsmottagning så man slipper fraternisera med flottiga 90-talister, med illaluktande flytningar, i väntrummet) & ska kissa i en plastmugg. bredvid mig sitter tre ganska snygga manwhores i min ålder & ser påtagligt stressade ut. särskilt en kille ser oförskämt bra ut & jag tänker att han bergis har klamme. stämningen i rummet är extremt tryckt & någon sköterska har satt på radion lite för högt vilket är en jävla pain in the ass. så fort ett namn ropas upp dras en suck av lättnad. ingen av oss vill sitta i det där förbannade väntrummet.
jag blir till sist inkallad & utfrågad om mitt sexliv innan jag får en plastmugg, ett plaströr & en tops. "topsen för du upp i slidan" säger sköterskan glatt.
inne på toan går det som exakt som vanligt, d.v.s. jag pissar över hela handen & hälften hamnar utanför muggen. vid 23 års ålder kan jag fortfarande inte sikta rätt. det värsta är att jag sen ska hälla över det till det smala plaströret. inte ens där kan jag pricka ordentligt. jag klöks av doften av varm urin så nära mitt ansikte & jag känner mig som en autistisk unge som leker med sina egna kroppsvätskor.
jag går högröd förbi väntrummet tilbaka till sköterskan, ger henne röret & får ett nummer jag ska ringa på måndagen för att höra om mitt provsvar. på vägen ut är det enda jag kan tänka på är "jag ska aldrig mer ligga".
jag blir till sist inkallad & utfrågad om mitt sexliv innan jag får en plastmugg, ett plaströr & en tops. "topsen för du upp i slidan" säger sköterskan glatt.
inne på toan går det som exakt som vanligt, d.v.s. jag pissar över hela handen & hälften hamnar utanför muggen. vid 23 års ålder kan jag fortfarande inte sikta rätt. det värsta är att jag sen ska hälla över det till det smala plaströret. inte ens där kan jag pricka ordentligt. jag klöks av doften av varm urin så nära mitt ansikte & jag känner mig som en autistisk unge som leker med sina egna kroppsvätskor.
jag går högröd förbi väntrummet tilbaka till sköterskan, ger henne röret & får ett nummer jag ska ringa på måndagen för att höra om mitt provsvar. på vägen ut är det enda jag kan tänka på är "jag ska aldrig mer ligga".
onsdag 18 november 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
